När ska Sveriges bönder på allvar få komma med i klimatmatchen?

I min hemtrakt i Sörmland finns det flera gårdar där marken ligger ”för fäfot”, utan att det går några fyrfotafän och betar där. Gammaläng är en sådan gård. I byn Nordankärr finns ytterligare ett par sådana gårdar. Bilden visar hur det kan se ut. På ena sidan vägen, till höger på bilden, växer höstvetet grönt och friskt. På andra sidan vägen växer grått gräs. Det är en lågproduktiv vall, där gräset slås och balas och säljs som hästfoder.

På våren är den marken gul av maskrosor. Odlingsmarken är säkert lika bördig på den vänstra sidan av vägen som på den högra, men för markägaren räcker det att hålla marken öppen för att kunna få arealbidrag. Därför växer det bara dåligt gräs och ogräs på åkern till vänster.

Det finns flera hundra tusen hektar sådana här marker runtom i Sverige. Marker där Sveriges bönder skulle kunna odla oljeväxter till biodiesel eller spannmål till etanol. I bägge fallen skulle man som biprodukt få stora volymer proteinfoder som kan ersätta importerat soja- mjöl. Marken skulle också kunna användas för odling av snabbväxande salix eller poppel.

Odlingen skulle kunna ge stora volymer förnybara bränslen som kunde ersätta fossila bräns- len till stor klimatnytta. Det handlar om tiotals terawattimmar energi och miljontals ton undvikna koldioxidutsläpp.

Alla vet att denna potential finns. Ändå hindras de svenska bönderna och andra bön-
der i EU att bidra till klimatomställningen. Skälet är att spannmål och rapsolja kan ätas av människor eller djur och att vissa politiker fått för sig att sådan råvara inte får användas till annat än mat och foder. Att det inte finns någon efterfrågan på mer mat och foder i EU, utan snarare överproduktion, tar man inte hänsyn till. Istället för att odla outnyttjad mark med energigrödor låter man hellre marken ligga för fäfot och fortsätter köra på bensin och diesel.

Inget tyder på att denna misshushållning med resurser kommer att upphöra inom en nära framtid. I EU:s Grönagiv nämns biodrivmedel inte alls. Ett ganska märkligt förhållande att det gröna dokumentet över huvud taget inte nämner energi från de gröna näringarna.

I den Färdplan för fossilfri konkurrenskraft för lantbruksbranschen som presenterades 5 mars skriver man en hel del om möjligheten att producera energi på åkermark, men restrik- tionerna från EU nämns inte alls!